Inne i klubbstugan Thordéngården är stämningen harmonisk. Materialarna småpratar lite, spelare och ledare anländer en efter en och alla hälsar på varandra. I korridoren till höger är väggarna fulla med lagfoton från samtliga Oddevold-upplagor sedan 1972. Längst in i korridoren sitter kanslichefen Leif Lindvärn inne på sitt kontor. Han är en av få i klubbledningen som blivit kvar sedan 1997 när man åkte ur division ett, som var den näst högsta serien i Sverige fram till millennieskiftet då Superettan bildades.
Leif Lindvärn berättar gärna om Oddevolds resa tillbaka till elitfotbollen. Från uttåget för 27 år sedan, hela vägen ner i division tre, till fjolårets avancemang till Superettan. Han kände själv aldrig någon stress över att Oddevold behövde gå upp direkt, men han trodde knappast att det skulle ta så lång tid.
– Vi jobbade naturligtvis för att ta oss tillbaka men någon särskild tidsaspekt fanns aldrig. Det var inte förrän 12–13 år sedan som vi började prata om att gå upp igen. Det är lättare att jobba om man sätter en målsättning och sedan tar fram en plan för hur man ska nå dit.
1996 slutade Oddevold sist i sin hittills enda Allsvenska säsong. I laget fanns spelare som Magnus Kihlstedt och Markus Johannesson, men den största profilen var utan tvekan tränaren Torbjörn Nilsson som är en av IFK Göteborgs största spelare genom tiderna. Foto: Linus Norrbin
Det är två dagar innan säsongspremiären mot Trelleborg och inne i samlingssalen hålls en taktisk genomgång. Under tiden sätter sig sportchefen Mats Winblad i en djup, brun skinnfåtölj. Han kom till klubben för fem år sedan när man återigen åkte ner i division två och sedan dess har det bara gått uppåt.
– När vi åkte ner i tvåan började vi om helt. Vi rensade allt ifrån mat, fysio och även en hel del spelare som inte var här av rätt anledning. I stället började vi satsa på vår akademi och spelare från närområdet, säger han och fortsätter:
– De senaste fyra åren har vi bara förlorat tolv tävlingsmatcher så vi har verkligen fått in en vinnarkultur och ett gäng som är beredda att träna hårt. Dessutom har vi väldigt ambitiösa och kunniga tränare som vill lära sig hela tiden så tillsammans har det blivit en bra mix.
Men det märks fortfarande att Oddevold inte riktigt kommit in i Superettan-kostymen. Eftersom det inte finns någon fullstor gräsplan på Thordéngården blir det tio minuters bilfärd till den gamla badorten Gustafsberg där det finns gott om gräsyta men inte så mycket mer. Imorgon får man i alla fall träna hemma på klassiska Rimnersvallen där det bland annat spelades VM-fotboll 1958.
Philip Engelbrektsson snörar på sig skorna och värmer upp i det intensiva duggregnet. Han är fostrad i Oddevold och har, bortsett från en match på lån i IFK Uddevalla, spelat för klubben i hela sitt liv. Nu ska han göra sin första säsong i Superettan, och det för sin moderklubb.
– Det är såklart kul. Det har krupit lite mer inpå nu efter alla träningsmatcher och upptaktsträffen, men det känns overkligt fortfarande. Det har varit ett mål som man har velat nå i många år. Ett mål som man inte trodde var möjligt för några år sedan, men nu är jag här.
2018 blev han uppflyttad till A-laget och sedan dess har det gått både upp och ner.
– Det var tufft att komma upp som ung och åka ner i tvåan året efter, men sedan dess har det ju bara gått uppåt för varje år. Det har varit kul att vara med och bygga upp allting från början och få se hela resan.
Under slutet av förra säsongen märkte han på Uddevallaborna att något särskilt var på gång.
– Det var många som hälsade på stan och önskade lycka till efter matcherna så då märkte man väldigt mycket att trycket ökade. Sen får vi se hur trycket är på matcherna nu i Superettan men jag hoppas att det är ännu ett snäpp upp.
Adam Engelbrektsson kämpar på i den klassiska uppvärmningsövningen ”kvadraten”. Foto: Linus Norrbin
Med tanke på klubbens förutsättningar är det inte konstigt att det råder en tvekan om Oddevold kan etablera sig i Superettan över tid. Leif Lindvärn tror att det blir tufft men han hoppas att Oddevold kan hålla sig kvar några år, så att man får mer pengar från intresseorganisationen Svensk Elitfotboll (SEF).
– När de beräknar hur mycket varje förening får i ersättning går de tillbaka fem år så vi får ju mindre ersättning från SEF i förhållande till dem som redan har legat i serien i fem år. Har du inte pengarna så är det svårt att hänga kvar över tid. Sedan kan du ta dig upp på ett billigare sätt men vi vill helst inte bara sticka upp ett eller ett par år utan vi vill vara med i eliten.