Fjorton raka SM-finaler står på Partillelagets meritlista, men ifjol blev det uttåg redan i semifinalen. Revanschlusten var därför stor inför tisdagens tredje semifinal när SM-finalen var en vinst bort.
— Det är klart att vi inte är nöjda med att vi missade finalen förra gången. Vi var väldigt, väldigt nära men små marginaler kan vara jobbiga i sport, säger Overby.
Sävehof gick in för att avgöra
Efter vinst i de två inledande semifinalmatcherna fanns det på tisdagskvällen möjlighet för Sävehof att säkra en plats i SM-finalen. I inledningen av matchen var det Tamara Haggerty och Laura Jensen som tog plats i det gulsvarta målprotokollet. Sävehof hade dock svårt att koppla grepp om matchen och gästerna Lugi kunde skapa sig ett försprång på två bollar och gå till halvtidsvila med ställningen 14-16.
Hemmalaget reducerade snabbt i andra halvlek och sakta men säkert skulle distansen växa sig ännu större. Med knappt en kvart kvar såg den nederländska mittsexan Haggerty till att Sävehof ledde med fem bollar och blev senare utsedd till matchens bästa spelare. När slutsignalen gick hade Sävehof vunnit med bekväma 32-24.
— Att ta oss till SM-final är vi väldigt stolta över, men halva jobbet återstår, säger Overby om resultat.
Chans att skriva historia
Genom åren har damerna kunnat titulera sig svenska mästare hela fjorton gånger. Om det blir en femtonde skulle klubben bli den första med så många guld på damsidan. Hur historieskrivningen slutar återstår att se i finalen den 27 maj då IK Sävehof ställs mot vinnaren i matchserien mellan Skuru och Höör. Enligt Overby är rekordet inget de fokuserar på.
— Det är inte något vi pratar om internt i laget. Men kan man vara med och skriva historia genom att ta flest guld är det något vi är stolta över. Det är många som skulle ge sin högra hand för det.
En vinst i den kommande finalen skulle förutom historiskt många guld också innebära spel ute i Europa. En plats som klubben minst sagt blivit bekväm med genom åren.
— Vi vill gärna visa svensk handboll att vi är det bästa handbollslaget som finns och ska göra oss förtjänta av att åka ut och spela i Europa igen. Man har en historik i Sävehof att det är där vi gärna vill vara. Guldet är det enda som räknas.