I måndags blev det offentligt, Jon Dahl Tomasson blev presenterad som svensk förbundskapten efter en långdragen rekryteringsprocess. Det dröjde inte länge förrän debatten tog fart. Kommentarsfältet under inlägget där Tomasson blev presenterad pyntades av kommentarer som: ”Ska en danskjävel vara landsfader för Sverige?” och ”Hur i helvete kan man anställa en dansk som svensk förbundskapten?”. Eller min absoluta favoritkommentar: ”EN DANSKJÄVEL?! HAR NI INGEN JÄVLA SKAM I KROPPEN?! 7000 KRIG OCH 200 BLODBAD BARA FÖR ATT SEDAN LIERA SIG MED DANSKEN? SKÄMS ERA QUISLINGAR!”.
Men det personerna i kommentarerna inte förstår är att den danska arrogansen som Jon Dahl Tomasson gjort sig känd för är precis det som behövs i förbundet. Efter att Janne Andersson lämnade med svansen mellan benen behöver vi inte en ny förbundskapten som ställer upp i Bäst i test och Masked Singer, vi behöver en som vinner fotbollsmatcher.
Jon Dahl Tomasson är en tränare som man ”vill ha i sitt lag”, som det brukar heta i fotbollssammanhang. Han är inte speciellt charmig i vare sig med- eller motgång. Men det är faktiskt helt okej. Så länge det svenska landslaget börjar vinna fotbollsmatcher, så spelar det ingen roll hur arrogant och ”dansk” han är på presskonferenser. Att Sverige börjar ta sig till mästerskap och blir ett landslag att räkna med borde stå betydligt högre upp på prioritetslistan än att få in en svensk förbundskapten som symboliserar folkhemmet.
Jon Dahl Tomasson hyschar de svenska fansen efter sitt andra mål i matchen. Foto: DIETHER ENDLICHER/TT.
I Malmö FF gjorde Jon Dahl Tomasson sig känd för att vara en vinnarskalle som inte tog några som helst fångar. Han bråkade med både spelare och journalister. Bland annat tog han med sig en utskriven stillbild på en omdiskuterad straffsituation på presskonferensen efter en match mot IFK Göteborg. Då med motiveringen: ”Jag vill gärna ha det på papper så jag inte säger dumma saker till er journalister”. Men framför allt vann han två av två möjliga SM-guld under sin tid som MFF-tränare. Det är nu över två år sedan han lämnade Malmö och eftermälet i Skåne är blandat. Men alla är överens om en sak, Jon Dahl Tomasson är en vinnare.
Att han dessutom har en gedigen spelarbakgrund borde betyda en extra respekt från spelartruppen. Han vet vad han snackar om, han har spelat själv. Jon Dahl Tomasson stoltserar med över 100 landskamper för Danmark och stora titlar i storklubbar som Milan, Feyenoord och Newcastle. Det är något som de flesta av de svenska spelarna inte ens kan drömma om, dels för att de inte är danskar, dels för att de inte är tillräckligt bra.
De senaste tio åren har dansk fotboll sprungit ifrån den svenska. För fyra år sedan var de i semifinal i EM, parallellt åkte Sverige ut mot Ukraina i åttondelsfinalen. I vår spelar FC Köpenhamn åttondelsfinaler i Champions League mot Manchester City, samtidigt som inget av de svenska klubblagen tog sig vidare i någon av de europeiska cuperna. Det mest effektiva sättet att komma ikapp kan vara att sno en av deras mest kompetenta tränare.
Att Jon Dahl Tomasson tar med sig Remy Reijnierse från Nederländerna som assisterande tränare låter också lovande. Lite mer internationell kaxighet och vinnarmentalitet behövs. Att alliera sig med Danmark och Nederländerna när det blåser som mest känns tryggt.
Att Jon Dahl Tomasson – efter han i EM 2004 hyschade de svenska fansen – ska stå på Sveriges tränarbänk, känns hur sjukt det än låter helt rätt!