Debatten kring vad som är och inte är en idrott ökade i ett styrka för ett par år sedan. I takt med att tävlingsinriktade datorspel som Counter-Strike och FIFA växte sig allt starkare på både nationell och global nivå höjdes det röster i Sverige för att sporten borde klassas som en idrott. Det hela kulminerade i att E-sportprofilen HeatoN var med i SVT-programmet Mästarnas Mästare år 2017 efter en frenetisk kampanj på sociala medier. Trots flera försök valdes E-sporten aldrig in i Riksidrottsförbundet (RF) då och nu fick man avslag igen.
Schacksporten har i år genomgått en liknande renässans. Sedan Netflix-serien Queens Gambit släpptes förra året, där Anna Taylor-Joys huvudkaraktär gör karriär som extremt schacksnille, har sportens popularitet stigit enormt. Exempelvis vittnar flera schackbutiker i Göteborg om att försäljningen ökat markant sedan serien släpptes. Men i likhet med E-sporten föreslår RF avslag på sportens ansökan om medlemskap.
Men hur i hela friden kan RF välja att inkludera ”islandshäst” i förbundet men totalt ignorera andra framgångsrika sporter?
Nog för att ridsporten rättmätigt skall klassas som en idrott. Men att inkludera islandshäst är ungefär som att säga att lerfotbollen eller rinkbandyn borde ha en rimlig chans på medlemskap.
Gränsen mellan idrott och fritidsintresse
Ja, var drar man den egentligen? Enligt riksidrottsförbundets måste det fysiska momentet i en sport vara av ”…mer än försumbar betydelse för själva aktiviteten, prestationen och resultatet.”
Schackens refuserande grundar sig alltså på, som i fallet med E-sporten, definitionen av fysisk aktivitet. Och mycket går det säga om ”Mer än försumbar betydelse…”, men det är ju verkligen en tolkningsfråga.
Här menar RF alltså att det är mer fysiskt krävande att sitta på en islandshäst än att spela schack. Visst, du bygger inga lårmuskler av att flytta pjäser på ett bräde. Men om du frågar en professionell schackspelare hur det känns i kroppen att sitta ned och vara fullt koncentrerad i flera timmar… det tär det också.
Dags för en modernisering
Alldeles oavsett är det uppenbart att RF finslipat på definitionen för att ha sitt på det torra när de nekar sporter som schack inträde. Det är inte svårt att tolka ”försumbar betydelse” som ett tillägg vars enda betydelse är att vara alienerande mot mindre fysiska sporter.
Men hur mycket rörelse är det i islandshästridning egentligen? Ska schackspelarna behöva göra krysshopp var femte minut för att bli tagna på allvar?
Nej, nu vill det till att riksidrottsförbundet tar sitt förnuft till fånga och hänger med i den moderna idrottsutvecklingen. Islandshästar i all ära, men frågan om den luddiga gränsdragningen behöver tydliggöras för alla inblandade.
Det här är en personligt skriven text i Göteborgnu. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.