Boken handlar om Benny Fredriksson, tidigare teaterchef och vd vid Stockholms stadsteater. Den är byggd på två nivåer: En del är en biografi om hans uppväxt och liv i teatern. Den andra en skildring om Metoo-anklagelserna han mottog under slutet av 2017, hur han friades från anklagelserna och om hur det tre månader senare resulterade i att han tog sitt liv.
Johan Hilton, nuvarande kulturchef på GP, arbetade själv i Stockholm under denna period som scenredaktör på DN. Han berättar att han dock var i USA under tiden, men ändå ångrar att han inte själv skrev något i Fredrikssons försvar.
− Boken är inte menad som någon sorts botgöring. Men jag ångrar att jag själv inte skrev något när allt hände.
Johan påbörjade arbetet under pandemin, ungefär tre år efter Fredrikssons bortgång. Men innan han började var han noga med att prata med familjen, för att först få deras godkännande om att skriva boken och för att fråga om det var rätt i tid. Under arbetets gång har han gjort uppemot 300 intervjuer och grävt i gammalt material.
Han säger att syftet med boken var att se till att Fredriksson inte bara glömdes bort och därmed hans bidrag till teatern och kulturen i Stockholm. Att det enda som skulle finnas kvar inte skulle vara en bild tyngd av anklagelserna.
− Jag vill bredda och nyansera bilden. Det var viktigt att göra honom rättvisa.
Vidare säger han att boken inte är menad som en kritik mot Metoo. Tvärtom säger han att Metoo var väldigt viktigt och välbehövlig. Det han kritiserar är detta fall och den bristfälliga journalistiken inblandad.
Efter att boken släppts har recensionerna gett positiva reaktioner. Johan säger att han självklart tycker att det är väldigt roligt med de positiva reaktionerna, men att han värderar något annat högre.
− Det som betytt mest är när jag fått höra från hans familj, nära och kära och gamla kollegor hur de verkligen kunde känna igen honom i boken.