Att Emil, 30, är en filmfantast framgår tydligt så fort man kliver in i hans lilla etta i Bergsjön. Väggarna är beklädda med affischer, intill de två stationära datorskärmarna står en stor TV och hyllorna är fullproppade av dvd:er. I samlingen finns en hel del lättsamma filmer som ”Sällskapsresan” och ”Love Actually”, men mest representerad är den filmgenre som Emil själv sysslar med, nämligen skräck.
Allt började i hemstaden Vadstena för 24 år sedan. Den då fyraårige Emils föräldrar tillät honom att se skräckfilmer, tills en dag då han såg ”Besökarna” – och blev fruktansvärt
Emil vid redigeringsstationen. Bild: Wendela Antepohl
uppskrämd.
– Jag blev helt förstörd. Jag fick en sådan otäck mardröm som fortsatte finnas med mig under en lång tid och det är en av få drömmar som jag fortfarande minns i detalj, säger han.
Emil berättar att han snabbt insåg att det som hände på filmen inte var på riktigt. Och just därför undrade han hur den hade kunnat påverka honom så mycket. Trots att han blev rädd var det som en drog som han bara ville ha mer av.
Ville aldrig göra film igen
När Emil blev äldre började han göra filmer tillsammans med sina vänner, bland annat ”Sleigh Runner”, en skräckfilm om jultomten.
– Kul nog så kom det ut en film förra året, ”Fat Man” med Mel Gibson, som har en snarlik plot. Och vi gjorde vår åtta år tidigare, skrattar han.
Emil läste en filmutbildning i Norrköping, men medan han jobbade med sitt slutprojekt inträffade flera jobbiga händelser i hans privatliv, däribland ett förhållande som tog slut och ett dödsfall i släkten.
– Jag blev utbränd. Men filmen blev klar. Den är inte alls värd allt den kostade att göra, men den blev klar. Sen sa jag att jag aldrig någonsin skulle göra en film igen, berättar han.
Emil visar upp sin dvd-samling. Bild: Wendela Antepohl
Utbrändheten till trots flyttade Emil till Göteborg för att läsa en kurs i kulturellt entreprenörskap. Men under termin två brakade allt ihop igen. Han gick in i väggen och blev sjukskriven.
– Jag var ett vrak som isolerade mig helt. På ett helt år gick jag inte ut ur den här lägenheten förutom när jag behövde handla, säger han.
Vännerna hjälpte honom hitta tillbaka
Det gick några år, och med vänners övertalning började Emil sakta men säkert närma sig filmskapandet igen. Han berättar hur idén till ”Obsessed”, en av de filmer som finns på hans Youtube-kanal, kom till under en blöt utekväll.
– Jag ville göra en konstfilm, blandat med skräck, om att vara besatt av någonting som är farligt för en, till exempel att bli opererad. Vi spelade in den på fyra timmar i en tvättstuga. Det finns ingen poäng med filmfan, men den blev gjord, berättar han.
Emil hörde av sig till olika filmbolag för att se om de var intresserade av hans verk, och fick napp från Troma Entertainment, ett independent-filmbolag kända för att producera lågbudget indiefilmer, främst inom skräck- och splattergenren. Emil visar stolt upp en inramad autograf från bolagets grundare. Han berättar att han växt upp med filmbolaget. När han var 15 år skickade han ett brev till ägaren och berättade att han hoppades kunna jobba med dem en dag.
— Och tio år senare sitter jag och mailar med ägaren och får höra att ”vi tycker om det här
Autografen som Emil fick av Troma’s ägare. Bild: Wendela Antepohl
jättemycket, vill du att vi släpper filmerna på streaming och visar dem på festival?” Och så helt plötsligt har tonårsdrömmen gått i uppfyllelse, säger han.
Filmerna blev så småningom upplockade även av andra streamingtjänster och visades på festivaler. Några står som dvd:er i hyllan bakom honom.
– Det är en så surrealistisk känsla, säger han.
Vill bli filmprofessor
Emil menar att genrefilmer inte har någon marknad i Sverige. De allra flesta som tittar på hans filmer kommer från andra länder, men han har i nuläget inga planer på att lämna Sverige och ”försöka i Hollywood”. Han vill fortsätta göra skräck och splatter och utvecklas inom sitt filmskapande, men drömmer också om att kunna sprida skaparglöd till andra.
– Jag vill studera till filmprofessor, berättar han.
En av Emils många skräckmasker. Bild: Wendela Antepohl
Men varför fortsatte Emil egentligen konsumera och producera skräckfilmer, trots att han blev så skrämd den där gången då han såg ”Besökarna” som fyraåring? Han tror sig idag ha ett svar på den frågan.
– Västvärldsmänniskan är väldigt trygg idag, och vi är så bortskämda med den tryggheten att vi behöver en adrenalinkick. Förr var vi tvungna att fly från rovdjur och vara rädda för våra liv varje dag, och när evolutionen inte hänger med och vi inte tillfredsställer de delarna i oss tror jag att skräckfilmer kan ge den kicken istället, säger han.