– Veckan efter jul börjar man leta. Tjugondag knut börjar det på allvar, då är de flesta granar utslängda. Imorgon är det sista dagen, långfredagen letar man inte så mycket utan då sitter man mest och vaktar vid sin fyr, säger Sixten,15-årig granjägare.
Grankriget har pågått så länge öborna kan minnas. På varje ö samlar man granar till sin egen “påskefyr”, på de större öarna är man indelade i två fyrar beroende på var på ön man bor. De flesta som samlar är grabbar i högstadieåldern som hämtar granar runtom på öarna, ofta i trädgårdar efter att de har kastats ut när julen är slut. Sen är det viktigt att gömma sina granar på snillrika ställen. Annars finns nämligen risken att det kommer ett gäng som tillhör en annan fyr och stjäl granarna. På påskaftons kväll är det dags för den stora finalen, granarna eldas upp och de som har den största brasan får sola sig i äran fram till nästa påsk.
Oskar är en aktiv spelare i årets grankrig och han kör granar i sin epatraktor. Han berättar för oss hur man går tillväga för att bli en framgångsrik granjägare.
– Gömma bra, vara stark, modig och ha bra taktiker, säger Oskar är det viktigaste.
Var gömmer man granarna?
– I vindar på hus, emellan väggar, vissa lägger dem i skogen, vissa gräver ner granarna. Det finns mycket olika, säger Oskar.
Oskar är något pessimistisk när han pratar om grankrigets framtid. Även om traditionen är gammal, hundratals år gammal, tror han att ungdomar kommer tappa intresset för att jaga gran. Han säger att förr var det också fler vuxna som deltog. Oskar menar att det för tio år sedan även engagerade 30-åriga “gubbar”.
– Det börjar bli tråkigare och tråkigare. Grankrigen kommer nog dö ut snart.
Hur kommer det sig?
– De har hittat sina mobiler och datorer och tycker det är mycket roligare än att vara ute och leta gran.
På Hedenskolans skolgård sitter ett gäng grabbar på några bänkar. De är väldigt tydliga med att de inte håller på med granjakt. Där inne sitter ett gäng som ni kan prata med, säger de, men vi håller inte på. Grabbarna berättar att det känns lite larvigt att springa runt och bråka om granar. Flera av de vi pratar med på öarna vittnar om att det har blivit stökigare kring grankrigen de senaste åren. Andreas Alderblad, säkerhetsansvarig på Öckerö kommun:
– Man kan titta på polisens statistik till exempel. Det är både en upplevd otrygghet, men också att brott i form av skadegörelse, olaga intrång, inbrott och sånt där ökar i och med den här granjakten. Och det måste ju stävjas, det är oacceptabelt så klart.
I år har polisen gjort en juridisk utredning som kommit fram till att påskfyrarna räknas som offentliga tillställningar, vilket innebär att man behöver skicka in en ansökan till polisen för att få tillstånd för sin påskfyr.
– Vi tycker det är jättebra från polisens sida, det är ett klargörande vilka regler som gäller. Svensk lag gäller över allt så klart, och det står kommunen självklart bakom. Så vi är positiva till klargörandet, säger Andreas Alderblad.
Kalvsund är det enda stället där ett tillstånd att elda gran beviljats. Kalvsund är en bilfri ö och är till ytan den minsta ön i Öckerös kommun. Bild: Erik Jakobsson
Även Sixten, som själv är granjägare, berättar om att det blivit hårdare tag. Han förklarar att på hans föräldrars tid tog de som var från Hönö granar på Hönö, och de som var från Öckerö tog granar på Öckerö. Alla var kompisar och det är inte det krig som det är nu.
Är det så att det är många som har tröttnat på stöket?
– De flesta vuxna gillar det inte. Folk har skadat sig och många är oroliga. Jag tror att det (grankriget) kommer ta slut efter ett tag, polisen gillar det inte och brandbilen kommer och säger att vi måste släcka vår eld.
Daniel, som jobbar i en fiskaffär på Öckerö och själv har varit grankrigare förr men nu har “pensionerat sig”, är inte lika orolig.
– Ena året kan det vara fullt jädra ös och sen är det ett mellanår, och sen går det på igen. Så allting beror på.
Och han tror inte att polisens krav på tillstånd kommer att kväva påskeldarna.
– Oavsett om de nekar att det ska vara en fyr, det kommer vara en ändå!