Det är tre dagar kvar till premiären. Strålkastarna riktar sitt skarpa ljus mot den lilla scenen och ett piano av trä, som står längst bak, lyses upp. Bakom pianot finns en svart vägg, där någon med vit krita har tecknat ekvationer. En mikrofon hänger i en gänglig sladd från taket. Rekvisitan vittnar om det där abstrakta och ljudliga som är centralt i pjäsen.
Skönheten i kaos är baserad på Julia Ravanis bok med samma namn, som kretsar kring kvantfysik och mänskliga relationer. Svarta hål och elektroner blandas med kärlek och längtan – och allt görs genom ljud, utan några karaktärer och repliker.
– Det är inte så att vi har gjort en pjäs om boken, utan vi gör ju boken. Och det är väldigt roligt för allt är fokuserat på ljud, säger skådespelaren Andrea Edwards.
Andrea liknar scenen vid en ljudstudio och pjäsen med kortfilmen Music for one apartment and six drummers, där sex personer gör inbrott och använder olika hushållsmaskiner för att göra musik. I detta fall för att gestalta kvantfysiken.
– Så det är ett snällt inbrott vi gör här. Vi knäcker till exempel en selleri framför mikrofonen, allting är väldigt nördigt. Vid ett tillfälle har jag poprocks i munnen som ska ge ljud för neoner som ramlar ner, förklarar hon.
Eftersom det inte finns några givna karaktärer, varken i boken eller på scenen, har kläderna som skådespelarna bär ingenting med föreställningen att göra. En skådespelare har exempelvis en kreation som liknar en blomma och en annan har någon slags prassel liknande röd dräkt med räknekulor som huvud, beskriver Andrea. Själv har hon en dräkt gjord av skinnbitar och gummisnoddar, som hon visar upp.
Att gå från en tydlig och konkret roll till att gestalta något som är abstrakt kan vara svårt. Andrea har tidigare spelat abstrakta roller, bland annat i pjäsen Caligula som spelades under våren på Göteborgs stadsteater, och upplever det inte som något större problem. I nio veckor har hon nu, tillsammans med scenograf, regissör och andra skådespelare, utforskat kvantfysiken på scen.
– Det har varit underbart. De första veckorna var väldigt roliga eftersom vi inte visste någonting om hur vi skulle göra med det här, men det har växt fram under tiden, säger hon och förklarar att det blir roligare när man har mycket att göra.
Under föreställningens gång är det Andrea tillsammans med två andra skådespelare som läser utvalda stycken ur boken. Dessa stycken tangerar känslor och emotioner samtidigt som en trollkarl går runt och trollar och ljud runt omkring görs.
– Så vi förstår att någon kommer att somna, för det är väldigt lugnt och meditativt. Det är som en lång dikt ut till rymden, säger hon.
Dräkten som Andrea har under föreställningen är gjord av skinn och gummisnoddar. Foto: Lisa Lindberg
På den lilla scenen står rekvisitan kvar efter dagens repetitioner. Foto: Lisa Lindberg