Människor gillar att skratta, inte minst när det inte verkar finnas mycket att skratta åt. Ola Sigurdson har spenderat tio år på att skriva om människans relation till humor och bekräftar att det finns ett mönster.
– Det visar att det är ganska vanligt med humor i olika slag under kristider, allt från roliga berättelser till en sorts galghumor som hjälper en stå ut med kriser.
Han tillägger att det redan i antiken år sedan funnits en teori om att ett gott skratt förlänger livet.
Läka genom skratt
Nu under coronapandemin har det blivit aktuell att kolla tillbaka i tiden och kolla hur människor klarade av historiska kriser. Albert Camus “Pesten” blev efterfrågade igen. Den skrevs dock 1947. För den som letar efter en text som skrevs just under en av pestvågorna kan det vara lönsamt att kolla på Giovannis Boccaccios “Decamerone” från 1353. I hundra små noveller berättas hur ungdomar flyr pesten i Italien. Sigurdson säger att boken var tänkt som underhållning i en svår period, men även som läkemedel. Om du vill veta mer kan du lyssna på ett P1-program om boken här [https://sverigesradio.se/avsnitt/1469347].
Humor som vapen
Sigurdson berättar att galghumor har en tradition i judendomen. I Europa har judar levt under förtryck och förföljelse sedan medeltiden. När de blev frånsagt delaktighet och inflytande fick de åtminstone skoja med makten. Om man inte kan skämta om makten så kan man istället skoja om sig själv och sitt lidande.
Även i forna östblocket, där har man riktat humor mot etablissemanget. Då har man använt humor både som vapen och som säkerhet. Man kunde uttala sig kritiskt och kalla det för skämt efteråt för att komma undan från politisk förföljelse.