Kerstin Almegård, ordförande vid svenska PEN förenar debatten med rätten till det fria ordet. Journalist och författare Britta Svensson menar istället att språket bör anpassas efter dagens samhälle.
Flertalet barnboksklassiker har i dagens debatt uppmärksammats för att ha formuleringar med inslag av rasism, homofobi och sexism. Eftersom barnböcker som skrivs idag inte får innehålla sådana formuleringar menar ena sidan att böckerna bör språk-rensas och anpassas efter dagens samhälle. Andra sidan tycker att sådana rensningar förstör det historiska arvet och kan ändra bokens syfte.
Svenska PEN är en organisation som på olika sätt arbetar för skribenters rätt till det fria ordet och värderar yttrandefriheten högt.
– Ord är ju inte bara ord, de har ju också en effekt, en betydelse. Att använda vissa ord kan ju verkligen vara otroligt laddat. Allting beror på tillfälle, sammanhang och avsändare, säger ordförande Kerstin Almegård.
Britta Svensson är journalist, författare och nu krönikör på Aftonbladet. I hennes krönika “Censuren av böcker för barnbarnen är nödvändig”, publicerad i Aftonbladet, beskriver Svensson sitt försök att läsa Barbro Lindgrens “Lilla Sparvel” för barnbarnen. Hon hade knappt börjat när hon möttes av tveksamma repliker som ”alla är kolsvarta och pratar ett språk som ingen förstår. Ibland äter de upp varann, för de är mycket fattiga” eller ”där de har ögon som streck och är gula som kanariefåglar”. Britta Svensson vill inte att hennes barnbarn ska lära sig sådana repliker. Det handlar varken om politisk korrekthet eller vilja till censur, menar hon. Det handlar om att hennes “barnbarn omges av skolkamrater, grannar, vänner och skolpersonal som kommer från andra länder, har mörk hud, är från Kina eller har annan form på ögonen än hon själv”, skriver krönikören Britta Svensson.
Almegård säger istället att man ska akta sig för att rensa i böcker och att det är fel att ändra på ursprungskällor. Just när det gäller gamla böcker ska man även ha i åtanke att de är historiska källor. Man vill kunna ha det som historiskt material att kunna gå tillbaka till.
– Min första och mest spontana tanke är att det är fel att ändra i ursprungskällor. Men när man gräver sig ner i det lite djupare, så blir det alltid mer komplext. Det går inte att säga att det alltid är fel, utan ibland kan det ju till och med vara nödvändigt att göra vissa ändringar, säger Almegård.
I Sverige skyddas yttrandefriheten av grundlagen, men friheten begränsas så fort yttrandena kränker någon annans frihet att yttra sig. När det kommer till exempelvis hets mot folkgrupp eller förtal, klassas det som brott mot lagen.
Kerstin Almegård håller med den svenska lagstiftningen, men säger att det finns en risk att om man börjar ta bort vissa ord och uttryck eller begränsa vad man får och inte får säga, kan det leda till ängslan hos författare. Rädslan att som författare inte våga uttrycka sig precis som man vill skulle ha stor påverkan på både branschen men också för läsarna. Litteraturen skulle drabbas hårt om den endast fick innehålla ett städat och rensat språk.
I krönikan förklarar Britta Svensson att böckerna inte stämmer överens med samhället och att det inte heller är läge för en lektion i historisk rasism. Därför bör problematiska formuleringar rensas.
– Risken är att det blir ett otroligt likriktat och tråkigt samhälle. Vi har ett språk och litteratur som är otroligt kreativt och mångsidigt. Det finns ett otroligt värde i det. Man ska kunna ta ut svängarna och man ska kunna få ge ut böcker som är lite provocerande eller innehåller hemskheter – det måste konsten och litteraturen få göra, säger Almegård.