Han har teasat oss med singlarna “Poppade en till”, “Som en sång” och ”Dum i huvet” som ger en bra introduktion till vad som komma skall. Den förstnämnda berättar delar av en destruktiv festhistoria som paradoxalt nog får mig att vilja göra just det, festa. I “Som en sång” sjunger Parham kärleksfulla rader. “Du är som en sång, jag vill spela om” men ljudbilden ger en känsla av olycklig kärlek. “Dum i huvet” har också en dansvänlig rytm och lämnar mig frågande, vem är det som är dum i huvudet egentligen?
Parham flaggar på sin Instagram om att han är trött på att bli jämförd med “gamla” Parham och jag förstår honom. Men det är svårt att inte göra det när hans album “Pojk” från 2014, i min åsikt, är ett av Sveriges topp 10 bästa släppta album i genren. Trots att jag tillhör laget som i vissa stunder vill viska “han var bättre förr” till de som hittade till hans musik genom “Solstrålar” blir jag inte besviken på det nya albumet.
Det är ett faktum att Parham har lämnat delar av sitt forna jag till historien men vi behöver inte vara ledsna för det. Hans egna sound och unika röst i kombination med hur han leker med ord och delar med sig av ärliga berättelser, är ett recept för ännu ett lyckat album. Även om jag inte vill lägga till alla tolv låtar på min spotifylista innehåller albumet den där mixen av musikgenrer och känslolägen som gör att det går att spelas från start till slut med tillfredställelse utan att känna att allt låter likadant.
12 låtar, 38 minuter och 30 sekunder melodiös melankoli. Albumet får mig att vilja dansa gråtande i en dekadent nattklubb bländad av neonljus. Jag saknar en låt där rappen står i fokus, för trots att han visat sig vara begåvad även i sången är hans rapp bland toppen i Sverige. Det är lätt att konstatera att vi får lita på högsbosonen i förändring. I låten “Ceremoni” sjunger Parham om ”Cherry on top” och i detta album är körsbäret helt klart “Poppade en till”.