Det var i samband med en fasadtvätt på Jacy’s i centrala Göteborg som en medarbetare hittade en kartong inlindad i tejp. Man misstänkte då att det var ett farligt föremål. En polispatrull tog sig till platsen och efter inspektion av föremålet blåstes misstankarna av. De gjorde bedömningen att föremålet var en så kallad cache, alltså ett föremål som placerats ut för att hittas av deltagare i den populära skattjakten Geocaching.
Geocaching beskrivs som en modern version av leken Gömma nyckeln. Deltagare placerar ut cachar och registrerar koordinater i en app för att låta andra deltagare hitta dem. Enligt Anna Hammar, styrelseledamot i Intresseföreningen för Geocaching i Sverige, är det i allmänhet tillåtet att placera cachar på offentliga platser. Det finns dock begränsningar om man till exempel vill placerar dem i trädgårdar eller på annans privata mark.
– Det finns också specifika regler kring kyrkor. Man får inte heller gräva ner dem, de måste placeras ovan mark.
Utseendet på cacharna skiljer sig också avsevärt. Det är upp till varje deltagare att utforma dem. De kan vara pyttesmå och i princip hur stora som helst.
– De vanligaste är ett så kallat PET-rör. När man gör en PET-flaska börjar man med ett plaströr som man sedan blåser upp till en flaska. Sådana rör använder vi väldigt mycket, förklarar Anna Hammar.
Exempel på hur en cache kan se ut. Foto: Christina Olsson/TT
Hon förklarar att händelsen på Jacy’s i Göteborg inte är helt unik. Liknande saker har hänt förut.
– Jag förstår att folk blir konfunderade. Det har hänt förut att någon hittat en cache och sedan tar in den till polisstationen. Då får vi hämta den där.
Anna Hammar har en lång erfarenhet av denna elektroniska skattjakt och säger sig ha hittat över 45 000 cachar. Hon förklarar att samhällsutvecklingen gjort att även erfarna geocachare blivit mer försiktiga.
– Man kan stöta på lite vad som helst. Jag känner många som letat efter en cachar men som klivit på både knark och vapen.