Per Månson menar att kultur, språk och religion spelar en stor roll och att lojaliteten till respektive land är hög. Nationalismen i både Ukraina och Ryssland har under de senaste åren vuxit.
– I Sverige har vi svårt att förstå hur tradition och kultur kan ha så stor påverkan på människor. En del av kampen nu handlar om kampen om historien, säger Per Månson.
Historiska skillnader
Under 1500 och 1600-talet stred två olika kungadömen om området som idag är Ukraina. Det gjorde att gränserna hela tiden flyttades och att människorna delades upp.
Idag går det fortfarande att urskilja gränserna i landet, inte minst när det kommer till just religion och språk. I östra Ukraina har den rysk-ortodoxa kyrkan starkt fäste, medan de som bor i väster tillhör en blandning mellan katolicism och rysk-ortodox. I Ukraina använder nästan 40 procent av befolkningen ryska som huvudspråk, och 24 procent har det som sitt modersmål. Huruvida ryskan ska ha ställning som officiellt språk har varit omdiskuterat då det setts som ett hot mot den ukrainska självständigheten. Det regionala parlamentet i Lviv försökte 2019 förbjuda bruket av ryska språket i kultur av alla slag. I 2020 beslutas att all undervisning från och med årskurs fem ska ges på ukrainska, och 2021 infördes krav på att butiker och serviceinrättningar ska tilltala kunder på ukrainska.
Enligt Per Månson syns skillnaderna väl i politiken. De politiker som har en positiv inställning till Ryssland får majoriteten av rösterna i de östra delarna av Ukraina. De politiker med en västerländsk politik får fler röster bland de boende i västra Ukraina.
– Jag kan inte riktigt förklara hur såna här djupa spår kan spela så stor roll idag, men resultatet är att nationalismen växer både i Ryssland och Ukraina. Man tycker mer och mer illa om den andre, säger Per Månson.
Konflikten om Krimhalvön
Sedan 2014 har halvön, belägen vid svarta havet, varit belägrad av Ryssland. Historiskt sett har halvön tillhört Ryssland sedan slutet av 1700-talet och under det ryska rikets tid byggde tsarerna sina sommarpalats på ön. Krim sågs och ses fortfarande av många ryssar som juvelen i det ryska imperiets krona.
Strandpromenaden längst Svarta havskusten i staden Jalta på Krimhalvön. Foto: Per Vamstad/TT
Krimhalvön är en viktig bas för den ryska flottan. I februari 1954, överlämnade Nikita Chrusjtjov, som då var ledare för Sovjetunionen, Krim som en gåva till den ukrainska republiken som en symbol för den rysk-ukrainska alliansen. Halvön hade aldrig tidigare tillhört Ukraina.
När Sovjetunionen föll 1991 uppstod däremot frågan om vem som hade rätt till Krim. Enligt Per Månson tyckte många ryssar att överlämnandet av Krim var fel och att halvön borde tillhöra Ryssland igen. Trots det förblir Krimhalvön ukrainsk. Istället ingår länderna ett avtal där Ryssland får arrendera flottbasen i 20 år.
– Under de kommande åren sker flera regimbyten i Ukraina. Det är framförallt tre oligarker som slåss om makten. Två av dem är mer inriktade mot västvärlden medan en vill behålla bandet till Ryssland, säger Per Månson.
Demonstranter i Kiev, 2014. Foto: Gustav Sjöholm/TT
Hösten 2013 utbryter våldsamma protester, främst i de västra delarna av Ukraina, efter att den dåvarande presidenten pausat förhandlingarna om ett samarbetsavtal med EU. I februari 2014 avsätter det Ukrainska parlamentet presidenten och det nya avtalet med Ryssland rivs.
Putins ”självförsvarstrupper” på Krimhalvön 2014. Tomas Bengtsson / TT
Detta skapade stor ilska bland befolkningen i de östra delarna av landet och proryska demonstranter genomförde en statskupp på Krim. Det blev början på en rysk övertagning av Krimhalvön. Sedan dess har konflikten varit frusen.
– En teori till kriget är att Vladimir Putin nu vill skapa en landkorridor från Ryssland ner till Krim. Ryssland har haft problem att försörja ön, och näset ut till halvön har många gånger spärrats av Ukraina, säger Per Månson.
Rysslands relation till försvarsalliansen Nato
– Det starkaste argumentet Ryssland själva haft i flera år är att de inte vill att Ukraina ska gå med i Nato. De vill inte ha Nato nära sin gräns, säger han.
Rysslands relation med Nato har varit problematisk i många år, berättar Per Månson. När Berlinmuren föll 1989 kom de då styrande överens om en sammanslagning av Öst- och Västtyskland, på villkoret att Nato inte skulle flyttas närmare Sovjetunionens gränser. Sedan upplösningen av Sovjetunionen har flera länder i den forna unionen anslutit sig. Vissa menar, enligt Per Månson, att villkoret gavs till Sovjetunionen och inte nuvarande Ryssland. Andra hävdar att löftet inte var giltigt.
Förhandlingarna finns i brev vilket innebär att dem bara är muntliga löften. Enligt västvärlden avlades det aldrig något avtal från början.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj på Natos högkvarter i Bryssel, december 2021. Bild: Olivier Matthys/AP/TT
Ukraina har sedan självständigheten 1991 pendlat mellan en god relation till Ryssland och ett starkt beroende av både politiskt och ekonomiskt stöd från västvärlden. Sedan 2002 har Ukrainas ledning talat öppet om ett eventuellt Natomedlemskap. I början av 2022 blev situationen värre mellan Nato och Ryssland efter att samarbetet mellan Ukraina och västvärlden ökat. Dessutom sa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i februari att ett Natomedlemskap skulle öka tryggheten för landet.
– Ryssland begärde att Ukraina inte skulle beviljas Natomedlemskap. Men Nato ser Ukraina som en självständig stat och de får själva ta beslutet att ansöka om medlemskap eller inte. Det blev den utlösande faktorn till kriget, säger Per Månson.