Albin Lee Meldau anländer till Grammisgalan på Cirkus. Foto: Christine Olsson
Trainkompet lunkar på trött, jag vet inte om jag ska dansa eller byta låt samtidigt som vi får
höra Albin prata om någon trött gammal kärlek.
Musiken låter som en bakgrundsbild på en gammal skoldator, ett trött försök att efterlikna ett vackert landskap.
Rösten är det som sticker ut, men bjuder inte in till någon vidare känsla eller engagemang. Det låter som om Albin försöker berätta för oss om en tjej som han inte orkar bry sig om längre, och varför ska vi då bry oss?