Förra året bärgade BK Häcken klubbens första SM-guld. På Gamla Ullevis åkerliknande gräsmatta rullade man ut storebror och visade kvalité som var genomgående säsongen genom. Skyttekungen tillika allsvenskans bästa spelare, Alexander Jeremejeff, har nu lämnat för utlandet, men i övrigt har man fått behålla största delen av truppen intakt.
Anfallaren gjorde ifjol 22 mål och det är en siffra ingen i laget kommer matcha i år. Med det sagt kryllar det av kvalité i Häckens offensiv och med mittfältet bakom har jag svårt att se näten inte kommer rassla på Bravida. Samtliga i mittfältstrion håller en nivå som står över Allsvenskan och alla verkar trivas bra i den allsvenska miljön. Rygaard skrev i dagarna på ett nytt kontrakt, Simon Gustafsson vände nyligen hem och det samma gäller brorsan Samuel. Har vi sett en bättre mittfältstrio i allsvenskan i modern tid? Mitt svar: Nej.
Jag kan inte minnas ett mittfält som kunnat dominera matcher som detta mittfält gjorde förra säsongen. Matchen som sticker ut mest i mina ögon är matchen mot Malmö, där man sprang åttor runt mesta mästarna, trots en tidig utvisning. Att dessa tre kommer fortsätta glänsa och sätta prägel på allsvenska råder det inga tvivel om. Kombineras detta med ett ungt lag som fortfarande står på tillväxt och att defensiven började sätta sig i förra säsongens slutskede så förutsäger jag att häcken tar sig upp på pallen, minst.
På svenska cupens två inledande matcher har man smällt in elva bollar och allt talar för att avancemang. Unga talangen Lamin Sonko har nätat i båda matcherna och ser onekligen ut att få sitt stora genombrott, Sadiq virvlar runt i offensivt straffområde och Rygaard skruvar in frisparkar som han inte gjort något annat. Häcken ser väldigt självklara ut och vi är inte ens framme i mars. 2023 blir ett roligt år för bollklubben och dess getingar. Med all säkerhet.