Filmprojektorerna tar upp större delen av maskinrummet. Två analoga 35-millimeters från 50-talet och en nyare digital. De förstnämnda är att betrakta som klenoder från en svunnen era. Idag är nämligen majoriteten av biograferna digitaliserade – filmer skickas över säkra servrar och lagras på lätthanterliga hårddiskar. Att producera stora, dyra och ömtåliga filmrullar är numera ovanligt i Sverige.
Fortsatt intresse för analog film
På Bio Roy i Göteborg används dock de gamla projektorerna, berättar biografmaskinisten Magnus Elm.
– Vi körde ’’There Will Be Blood’’, en 35-kopia, för lite mer än ett år sedan.
Det var även tänkt att de skulle visat ett antal retrospektivfilmer i 35-millimeter på årets filmfestival i Göteborg, innan det bestämdes att den skulle ske på distans. Trots digitaliseringen tycks intresset för den klassiska filmrullen finnas kvar. Det märks inte minst av att regissörerna Quentin Tarantino och Christopher Nolan fortfarande släpper filmer i det påkostade 70 millimetersformatet. När deras respektive filmer ’’The Hateful Eight’’ och ’’Dunkirk’’ hade premiär fraktade därför Filmstaden Bergakungen ner två projektorer från Stockholm för att visa filmerna på det sätt som upphovsmännen tänkt. Magnus Elm uppskattar handlingen.
– Då har man inte glömt vad man kommer ifrån, det är så gott.
Ett gäng gamla filmrullar från den analoga filmeran. Foto: August Klittmar
Dyrt att frakta
Det finns såklart flera anledningar till att de flesta produktionsbolag numera ratat filmrullarna. De är dyra, ömtåliga och klumpiga att frakta. Magnus Elm berättar om svårigheterna med att få hit en australisk film inför förra årets festival.
– Det var ett jäkla debacle att få hit den där filmen, för att kör man sönder en kopia idag så finns det väldigt få labb som kan göra en ny och det kostar sådana helvetiska pengar. Just därför gjorde filmbolaget noggrann kontroll.
– De skulle ha alla uppgifter de kunde få på maskinisten, om han var höger- eller vänsterhänt och vilken skostorlek han hade, säger Magnus Elm och skrattar.
– Men det gick bra.
Använder analog teknik vid sidan av den digitala
När Folkets Hus och Parker tog över biografen 2008 producerades fortfarande många 35-millimeterskopior, vilket ledde till att Svenska Bio och dåvarande SF Bio (idag Filmstaden) köpte upp konkursboet som bland annat innefattade två projektorer. Då fick Folkets Hus och Parker köpa in två nya, som står kvar än idag.
– Då köpte vi de här tyska projektorerna från Norge, berättar Magnus Elm. Och dem har vi inga planer på att göra oss av med. De är ju som gamla bilar. Behöver lite olja och smörja här och där och så behöver de rulla då och då.
Det går snabbt att se vilken som är vilken av projektorerna. På den analoga hänger en stor tom filmrulle, på den digitala lyser lampor och tillhörande skärmar. En dator är uppkopplad intill. Maskiner från helt olika tider samsas i ett och samma rum. Den digitala projektorn är såklart effektivare än den analoga och erbjuder större möjligheter i flera avseenden. Exempelvis att livesända operor från Metropolitan i New York med hjälp av en satellitmottagare. Men ny teknik kräver också ny kunskap, berättar Magnus Elm.
– Tidigare var min roll att sitta här uppe ensam i mörkret, gnälla, käka kanelbullar och dricka cola och byta rullar fram och tillbaka. Man fick ju inte lämna maskinrummet ens en gång.
På den tiden kostade nämligen en biokopia över 20 000. Den var att betrakta som en dyrgrip som maskinisten var ålagd att hålla ett vakande öga över.
Magnus Elm, biografmaskinist, hanterar både analoga och digitala projektorer. Foto: August Klittmar
Nya arbetsuppgifter
Idag ser det annorlunda ut, särskilt om man som Magnus Elm jobbar på en biograf som nischat sig mot smalare kvalitetsfilm och så kallad eventbio. Då kan arbetsuppgifterna innefatta att sätta ihop en egen trailershow.
– Allt som vi visar här, där finns inte kommersiella trailers tillgängliga för den svenska marknaden. Då får man gå ut och leta och se vad man kan hitta, säger han.
Magnus Elm sitter böjd över datorskärmen intill den digitala projektorn. En ny, amerikansk film ska snart ha premiär hos dem. På nätet har han hittat en trailer utan text i bra bildkvalitet som kan användas. Han konverterar den till en så kallad DCP-fil så att den kan köras i projektorn.
– Och sen när, om det nu kommer en svensktextad trailer, då byter jag den bara.
Bortsett från de tekniska bitarna finns det något annat som skiljer den analoga och digitala projektorn åt, nämligen ljudet. Den digitala ger ifrån sig ett påtagligt brummande på grund av de inbyggda fläktarna, trots att den just nu går på tomgång. Man kan bara föreställa sig hur det låter när en film visas. Magnus Elm småskrattar och konstaterar:
– En analog 35-millimeters filmprojektor är som ett levande väsen, men det där är bara ett jävla oväsen.