På ölstugan Tullen i Kville sitter ett gäng unga vuxna i springutrustning och funktionskläder. De dricker varsin galoppöl och småpratar, minuter efter öppningen klockan fyra.
Höstterminen 2022 grundades frilufts- och äventyrsföreningen Vågen. Studenter vid Göteborgs universitet och Chalmers får delta i återkommande springrundor varje onsdag, klättringsdagar och större månadsevent som kajakpaddling och stugcamping.
Idag är ett månadsevent. Gyde Rudolph berättar att de tagit inspiration från studentfenomenet pubrundor, men att de ville göra det lite mer utmanande. Därför kom de på att springa ett halvmaraton i medeltempo, med pauser på åtta av kedjan tullens krogar.
Gyde Rudolph liknar springrundan med att ta en öl i backen när man åker slalomskidor.
Att på ett planerat sätt kombinera alkohol med fysisk aktivitet är ovanligt. Amerikanska “beer mile” går ut på att springa 1.6 kilometer på en arena och för varje varv dricka en öl (totalt fyra öl). Vågen har ett lugnare tempo. Man får hålla sig på egen nivå och pauserna är långa. Galoppölen är ganska små och mår man illa går det bra att ta det lugnt.
– Några av oss är tävlingsmänniskor, men de flesta är väldigt chill berättar Gyde.
Josef Gardell har anordnat rundan. Han läser till idrottslärare och är van att springa. Enligt honom är det viktigaste med Vågen att vara ute mer och röra på sig.
– Det här är säkerligen det bästa sättet att få en ovan att springa en halvmara.
Klockan 21:23, fem timmar efter start, springer det första gänget in på ölstugan Tullen i Majorna. En pust av pilsner slår från det funktionsklädda gänget, men ingen verkar särskilt påverkad av att ha druckit över en och en halv liter öl.
– Första ölen var lite konstig, kroppen gick in i öldrickarmode. Sen skulle man springa istället. På så sätt var första etappen svårast. Men efter några pauser vande man sig och kände bara den vanliga tröttheten. Berättar Jakob Lindbäck från första springgänget.
Josef Gardell kopplar det smidiga genomförandet till alkoholkonsumtionen förr. Tiderna när brännvin dracks av hårt knegande drängar varje dag och öl ofta var säkrare att dricka än vatten. I det sammanhanget bleknar springgängets Tullenrunda.
Jakob Lindbäck och Josef Gardell funderar på vilken rätt de ska belöna sig med.
– En kisspaus och en liten öl. Det kändes som vi gick plus minus noll på varje ställe. Säger Jakob
– Och det var väldigt kul! Över förväntan! lägger han till.
På frågan om det här är något dem tänker göra till en årlig tradition kommer ett rungande ja från hela bordet.