Längst ner bland källare och cykelställ i ett bostadsområde i Västra Frölunda finns en lokal fylld av armbrytarbord. Här samlas Göteborgs armbrytare en till två gånger i veckan för att tjöta och träna tillsammans. Lokalen är vanligtvis smockfull med, i huvudsak, stora män som är där för att hålla hand och svettas en stund.
– Vi är som en familj här, säger Nasredin Dahl som varit med i armbrytarföreningen i fyra månader.
Heidi Andersson från byn Ensamheten i Lappland är flerfaldig världsmästare i armbrytning på både vänster och höger arm. Hon menar att armbrytning är världens enklaste sport att börja med.
– Du kan tävla fastän du är blind, döv, stum och saknar ben. Allt du behöver är en arm, säger hon över telefon.
“Du kan tävla fastän du är blind, döv, stum och saknar ben. Allt du behöver är en arm.”
Lokalen för Göteborgs Armbrytarförening
Längst in i den lilla källarlokalen finns två soffor med ett soffbord i trä fyllt av tömda energidrycker, alla från dagens träning. Här slår sig vice ordförande för föreningen, Bernard Meyer, ner.
– Det är skillnad som natt och dag på den brytning man kör över en öl med vänner och den sport vi tränar här, säger han.
– Tjena.
En ny armbrytare kommer in genom dörren. Han välkomnas med en fist bump av en vän och börjar värma upp genom att pumpa ett gummiband. Bernard nickar till nykomlingen och fortsätter:
– Armbrytning är en riktig tekniksport. Många tror att det bara handlar om styrka, men det är minst lika viktigt att ha rätt teknik.
Tack vare sociala medier och framförallt Youtube har sporten blivit alltmer populär de senaste åren. Göteborgs armbrytarförening består av drygt femtio medlemmar varav endast tre är kvinnor. Heidi Andersson säger att en vanlig fördom kring sporten är att den passar bäst för män. Det är en föreställning som hon ser motbevisas varje dag, då hon träffar armbrytande kvinnor i alla åldrar. Alla som vill kan lära sig tekniska knep via internet. Samtidigt behövs möten mellan olika händer för att bli riktigt bra.
– Alla händer har olika längd och styrka. För att komma upp på en professionell nivå och kunna tävla krävs det att du har brutit arm med många, säger Heidi.
Källa: Heidi Andersson
Till skillnad från andra kampsporter, där en tränare är på plats för att ge coachning, utvecklas medlemmarna i Göteborgs armbrytarförening genom att lära av varandra. De som varit med i föreningen länge hjälper nykomlingarna. Deltagarna beskriver sin träningsrutin som att de bjuder upp till match, där alla turas om att bryta mot varandra. Lite som en dans där båda parter är lika viktiga.
Simon Hall har varit medlem i föreningen i snart ett år. Han ägnade första halvan av dagens träningspass åt att lära ut grunderna i teknik till en ny medlem.
– Alla har sin personliga stil och teknik. Sättet du bryter arm på kan på något sätt spegla vem du är. Det är ganska häftigt, berättar han medan han visar hur blicken ska hållas fäst vid handen och följa rörelsen i brytningen med kroppen.
Heidi Andersson, världsmästare, betonar vikten av att utnyttja armbrytningsbordet. Eftersom alla brytare har en individuell stil, behöver du anpassa tekniken beroende på vem du möter. Men har du skavsår på armbågen från armbågskudden eller blåmärken på höften från att tagit spjärn mot bordets kant efter en träning, då har du stått rätt och kan gå hem nöjd menar Heidi.
Armbrytarklubbens medlemmar under träning
Medlemmarna i Göteborg roterar mellan borden och turas om att bjuda upp varandra till match. Vissa stånkar och kan till och med ge ifrån sig ett och annat vrål, medan andra ser helt oberörda ut.
– Jävlar vad stark du är, det är som att bryta arm med en vägg, utropar tjugoåriga Kaspian Wängerlin till en äldre deltagare.
I källarlokalen tar armbrytarna paus för att andas ut, dricka energidryck och umgås. Under det vita taket med hål i isoleringen ekar uppmuntrande ord.
Amatörklubbarna erbjuder en fantastisk gemenskap, säger Heidi Andersson. Armbrytningen är inte prestigeladdad, som hon är rädd att folk kan tro. Tvärtom, menar Heidi, med mjölksyran och träningen kommer ödmjukhet.
– Människan är skapad för fysisk rörelse. När vi tränar tillsammans känner vi oss inte bara starkare, vi sprider också rörelseglädje, säger hon.